På den andra sidan av muren…

Här i Jakarta bor vi i ett inhägnat område i södra Jakarta, som heter “Executive Paradise” och “Astoria”. Området bevakas av vakter dygnet runt som kontrollerar alla fordon som kommer in. “Executive Paradise” består av enskilda villor som ligger bakom stängda murar och grindar. Inte ovanligt att grindarna har spetsiga dekorationer och glasbitar kan vara fastgjutna i murarnas betong. Allt för att förhindra inbrott. I “Astoria” – där vi bor – är det mer öppet och dessa hus är mer av radhuskaraktär.

Men på den andra sidan – där den lokala befolkningen bor – är standarden en helt annan. Anders och jag tog en promenad en dag.

Anders under bron som förbinder Executive Paradise med Astoria.
Under bron från andra hållet.
Vad som finns i floden under bron vill vi nog inte veta…

Ju längre in i gränderna vi kommer desto mer nyfikna blir vi.

Människorna här är minst lika nyfikna på oss som vi på dem.

Innan vi kommer upp på stora gatan hittar vi en fiskdamm! Där samlas männen och roar sig med sitt söndagsnöje – fiske.

Uppe på stora gatan – Jalan Antasari – råder inget lugn. Där är trafiken brusande så gott som dygnet runt. I avsaknad av trottoarer –  för det mesta, smyger man så långt in på vägrenen man kan. 

Semmeltisdag med Nordic Club!

 Coffee Morning med Nordic Club och naturligtvis blir Sverige värdar för tisdagen när det är dags för SEMLOR!

Inte bara semlor. Bente berättar om hur vi kan engagera oss och hjälpa cancersjuka barn i Jakarta som behöver palleativ vård.

Annelie hälsar på

Första helgen i februari kom vännen Annelie från Singapore och hälsade på mig. Lite shopping och kultur hanns med.

Middag med Anders på vår restaurang “Kalture” som ligger inom vårt bostadsområde. 


På lördagen åkte vi till Jakartas nationalmonument Monas och efter det lunch på Café Batavia i Kota Tua – Gamla stan. 

Det är alltid fullt med folk på Taman Fatahillah, torget utanför Café Batavia. Här ligger också Jakartas historiska museum, men det får vi besöka en annan gång. 

Annelie blir intervjuad av indonesiska skolungdomar
som vill praktisera det engelska språket.
Lite gos med våra kissar George & Fred

Tack för besöket, Annelie. Det kanske blir fler gånger…

Nytt år – nytt öga – nytt internationellt uppdrag

Stundtals blommar det vackert i vår lilla innergård. Godis för ögonen är vårt bougainvillea-träd och orkidéerna som klättrar på stammarna till  frangipani-trädet.

I januari var det dags för läkarbesök i Singapore. Vi följer rådet att behålla våra specialläkare i Singapore. Läkarvården är inte riktigt lika tillförlitlig i Indonesien. Jag har inget alls emot att resa till Singapore, som ni vet. Får bo hos vännerna Annelie och Mike. 

Besöket denna gång berodde på en operation av gråstarr – grumling av lins –  (cataract) i mitt högra öga. Väldigt smidigt och enkelt byts den gamla ögonlinsen ut och ersätts av en ny, konstgjord lins via ultraljud.

Mitt privata rum med TV på Mount Elizabeth Hospital, Novena.

Jag fick stanna några dagar extra för återbesök till ögonläkaren. Passade då på att bl.a. vara med på SWEA Singapores välkomstträff. Just under dessa dagar hade jag dessutom bestämt mig för att ta på mig uppdraget som ny redaktör för SWEA Internationals medlemstidning Forum.

Anna, avdelningsordförande i Singapore, nämnde min nya roll inom SWEA! Det var väl kanske lite väl tidigt, men vad gjorde det? Jag hade ju faktiskt bestämt mig för att bli en aktiv Swea igen! Det går väldigt bra trots att jag just nu inte bor på en plats med en SWEA-avdelning.

I mitt kära Singapore

Tillbaka i Jakarta igen och där är ju Anders och jag med i Nordic Club. Sista fredagen i januari samlades vi för en Pub Night på Bar Satu Lagi på Hotel Kristal.

Jul – och Nyår 2017/2018

Dags för finalen på 2017. Christine och Isak är på väg till oss! Härligt!

Julafton började med tomte-jobb för Christine & Isak. En svensk barnfamilj bland våra bekanta här ville ha hjälp med jultomte på julaftons eftermiddag.

Som sig bör tittar vi på Kalle Anka och hans vänner även här. 

I mellandagarna åkte vi till Seminyak på Bali där vi hyrde en villa med tre sovrum, kökspentry och vardagsrum utomhus. En privat pool hörde också till vår “Villa Kim”. Ett ganska vanligt sätt att hyra bostad på. Ett bekvämt alternativ till hotellboende. 

Det är inte riktig säsong på Bali runt jultid. Vädret kan vara gråmulet och lite regnigt, men värmen består. Det gjorde ju inget. Vilan på stranden eller vid poolen i vårt hus gör gott ändå. Men man kan ju passa på att lära sig surfa, vilket passade Christine och Isak.

En av dagarna åkte Christine, Isak och Maria på utflykt bland risodlingar och vattenfall i de centrala delarna av Bali. Vackra döttrar i vacker natur! 

Den sista dagen gottade vi oss på Beach Club “Potato Head”. Visst – lite kul förstås, men tycker nog det var mysigare på stranden och vid vår egen villapool…

Vi åkte tillbaka lagom till nyåret. Vår lilla “ren” ville ju också fira lite med oss…! Fina Foxy…! 

Nyårsafton i värmen – det börjar bli en vana…! Gott Nytt 2018!

Nytt år! Vad kommer med detta? Ja, mera poolbad till att börja med.

Lite kultur innan det är dags för Sverige-besökarna att återvända. Lunch på Café Batavia i Kota Tua – Gamla stan i Jakarta. 

Tack för att vi fick rå om er i två veckor, Christine och Isak! Vi hoppas ni vill komma tillbaka till oss! 

Våra fyrfota vänner

I vår familj har vi alltid sagt nej till husdjur på grund av tidsbrist och då intressen funnits för annat istället. Tjejerna har ju hållit på med sina idrotter (konståkning och fotboll) under åren, vilket även engagerat Anders och mig en hel del också. Detta så länge vi bodde i Sverige. Men så kom flytten till Singapore och kontakt med organisationen Causes for Animals Singapore via skolan. Så en vacker dag i augusti 2016 gjorde Foxy entré både i våra hjärtan och i vårt hus. Vi veknade… 🙂

Under hösten 2017, efter att vi flyttat till Jakarta, kunde Maria inte motstå en till synes övergiven, söt och klen liten katt-tjej som fick heta Simba. Trots veterinärbesök och vaccinationer och mediciner gick det inte att rädda lilla Simba. Hennes hälsa blev sämre och sämre. Hon ligger begravd i vår trädgård.

Simba

Då vi har ett sällskap utekatter som vi matar dagligen, bestämde vi att inga fler djur skulle tas hem. Men så blev det ju inte…. En vecka före jul dök de unga herrarna Fred och George upp – omhändertagna av – just det – Maria…

För att göra en lång och omfattande historia kort (om alla möjliga katter i vår omgivning) så bestämde vi så småningom att behålla Fred och George som våra innekatter. 

Helt enkelt har det ju inte varit. Foxy, som hittills varit van vid all uppmärksamhet, får ge vika litegrann nu. Från början har katterna varit instängda på Marias rum hela tiden, men vi insåg ju mer och mer att det inte skulle bli hållbart i längden. Så vi fasade in mötena med Foxy successivt och nu går det riktigt bra. Men Foxy är ju inte överförtjust alltid och när katterna blir för närgångna höjer hon på mungiporna. Ibland kommer ett skall också.

Ja, nu vore väl allt frid och fröjd kan man tycka. Om det inte vore för en viss ung herre till som dök upp – med Maria – någon gång i mars. En liten tuff kille från skolans campus, men som tydligen var lite svag. Låt oss presentera Cedric.

Cedric har bokstavligt talat blivit Herre på Täppan och svagheten är som bortblåst. Han är den som är mest bestämd och drar sig inte för att drämma iväg en tass eller två på sina storebröder. Ja, till och med Foxy har fått känna på tassen från honom! Cedrics framtid är inte helt klar ännu. Vi har postat inlägg på lite olika ställen om “Kitten for Adoption”, men hittills inget napp.

Familjen Dahls djurgård består för närvarande av gatuhunden Foxy – en Singapore Special, som man benämner alla adopterade gatuhundar från Singapore. Ras okänd, delvis terrier i henne, tror man. Ålder gissningsvis runt 8-9 år, kanske född 2010. Gatukatterna Fred och George från södra Jakarta kom in i våra liv i december 2017, troligen runt 3-4 månader gamla vid den tidpunkten. Den tuffe lillkillen och campus-katten Cedric flyttade in i mars. Vi tror han då också var runt 3-4 månader gammal. Fortsättning följer väl så småningom…

 

 

 

Brunch, blommor och blader

En brunch är aldrig fel! I synnerhet när den kan fås på samma sätt här i Jakarta som i Singapore. En aldrig sinande ström av godsaker och delikatesser som står uppdukade på bredden – längden – höjden och bara väntar på att få uppfylla njutningen hos oss… Toppa detta med ett antal gyllene droppar i champagneglasen och lyckan är total! 

Denna söndagsbrunch intogs i sällskap med Ulrica och Stefan som även hade besök av sonen Charlie. Vi var på en av restaurangerna på Hotel Mulia – “Orient8”.

2017 års sista aktivitet med Nordic Club blev en Floral Art Workshop med Sara. Att arrangera blommor och växter behöver inte vara så invecklat. Tvärtom – vi lärde oss många enkla och fiffiga knep.

Hela gruppen med sina egna blomsterarrangemang.

Bogor istället för Bali

Första helgen i december hade Anders och jag planerat åka till Bali. Men vulkanen Gunung Agung på Bali behagade visa sig från sin aktiva sida dessa dagar, så vi ville inte chansa på resa dit. Nu fick hon inget utbrott, men man kan ju aldrig veta. Bäst att följa råden från de som vet bättre.

Utsikt över delar av Bogor med vulkanen Gunung Salak i bakgrunden (gunung betyder berg på indonesiska).

Vi tog istället bilen till en stad som heter Bogor och som ligger på västra Java, ungefär fyra mil söder om Jakarta. Här är faktiskt vädret lite svalare och luften känns friskare, trots att staden har ungefär en miljon innevånare.

Kommer man till Bogor bör man besöka Botaniska Trädgården. En stor och vacker och välskött park.

Här – precis som på många andra turistplatser i Indonesien – blir man stoppad och utfrågad av indonesiska skolungdomar som vill praktisera sin engelska i form av intervjuer med turister. “Hello, my name is …”. “Where do you come from?” ” Have you been in Indonesia before?” “What do you like about Indonesia?” “Do you like Indonesian food?” Ja, så kan frågorna låta och ungdomarna är riktigt duktiga på att vilja prata, om än uttalet ibland blir lite tokigt och får skolkompisarna att fnissa i bakgrunden.

Dags för lunch med kall öl som satt fint i värmen.

Ibland känner man sig väldigt liten…

Lördagskvällens middag intogs på en inte alltför lyckad restaurang… 🙁 Minns inte ens vad den hette. Ibland överensstämmer inte verkligheten med informationen på internet…!

Vi åt frukost på hotellets översta våning och från terassen hade man en strålande utsikt. Ibland ser man mycket när man tittar ner också – enkla bostadshus med plåttak, en del på gränsen till att falla ihop som korthus…

Färggrann liten gata. Vart leder den?

Vi gjorde oss ingen brådska. Chauffören skulle inte hämta oss förrän efter lunch för resa tillbaka till Jakarta. Vi bestämde oss för att utforska de närmaste omgivningarna. Det blev en – minst sagt – färggrann promenad.

Vi går över bron som leder oss in i små kvarter helt utan biltrafik. Här träffade vi på en indonesisk man som varit i Malmö!

Vi kommer till kvarterets kyrkogård. Även den en färggrann plats med burfåglar som kvittrade vackert.

Vi hade inga som helst förväntningar på hur helgen skulle bli, men kände oss väldigt nöjda med de intryck som Bogor gett oss. Nja, bortsett från lördagsmiddagen då…

 

När man bor i dessa asiatiska regioner finns det en sak som får en att dra på mungiporna lite extra ibland…Informationstexter på toaletter! Ja, det är naturligtvis brist på kunskap i det engelska språket. Vem vill ge sig på en översättning?

När man bor i ett land, där den största delen av befolkningen har det så mycket fattigare än vad vi har, blir man lätt beklämd av en del av dem – barnen! Hur ser deras framtid ut? Kommer de mindre barnen att få gå i skola? Många frågor som dyker upp när jag möts av deras underbara leenden och gester när jag med teckenspråk frågar om jag får ta en bild…

“Barn är ett folk och de bor i ett främmande land….” inledningen på Olle Adolphsons visa “Det gåtfulla folket”.

 

 

 

 

 

The Other Side of Jakarta

Jakarta har många sidor bland innevånarna. Bra sidor – ja, de finns. En del indonesier är väldigt förmögna. Man börjar få en ganska god medelklass också. Mindre bra sidor – det finns en del. Och mörka sidor – de som har det allra värst.

Denna dag i slutet av november fick vi se en del mindre bra  – och mörka – sidor av Jakarta…. 🙁

Vår guide Bram mötte oss i hamnen i Jakartas norra del – Sunda Kelapa Harbour. Vi började vår tur med en liten båtresa till en större båt. Vi fick berättat för oss om handel och sjöfart genom tiderna i Indonesien.

Därefter fortsatte vi med våra mindre båtar till fiskebyn Penjaringan i Jakartas nordvästra del. Här i byn bor vår guide Bram.

Kvarteren är mysiga och trånga. En del hus ser lite bättre ut än andra.

Vi fick besöka byns skola som drivs av Bram. Det märks att han är stolt över den! Det kan alla barn vara också som får glädjen och möjligheten att gå i skolan. 

Så småningom kom vi till ett område där fattigdomen är ett faktum: berg av sopor, plåtskjul som bostäder, inte en endaste lite grön gräsmatta – bara grått! Men glädjande nog lär det vara bestämt att indonesiska staten planerar bygga flerfamiljshus här och att de som bor här nu ska få möjlighet att flytta tillbaka till ett betydligt bättre boende. 🙂

Barnen tittar nyfiket på oss när vi sakta går genom misären. Ett litet leende smyger sig fram från ett av barnen.

Trots allt elände som berörde oss djupt, verkar barnen nöjda och glada ändå. De vet förmodligen inte hur världen på andra sidan kan se ut…

Vidare färd i mindre bilar – bajaj – till Chinatown.

Lisa – jag – Lilian

Med många intryck och minnen på näthinnan avslutade vi denna tur med lunch på Café Batavia i Kota Tua – Gamla stan. En fin restaurang i kolonial stil från 1830-talet. Tala om skilda världar…

Coffee Morning och Julfest med Nordic Club

En tisdag varje månad har vi Coffee Mornings hemma hos varandra. De fyra länderna turas om med värdskapet och det bjuds på smårätter och godsaker – en del av dem typiska just för sitt eget land.

Entrén smyckad med svenska flaggor!

I november var det Sverige som skulle husera Coffee Morning och jag fick uppdraget att vara värdinna. Värdinnan ser till att det finns drycker i form av kaffe, te, läsk, juice och vatten. Övrig förtäring kommer från de andra svenska medlemmarna.

I samband med dessa Coffee Mornings brukar vi samla in pengar till något välgörande ändamål. Det finns så många människor här i Jakarta och Indonesien som lever i misär och elände. Vi samlar även in våra urdruckna vin – och ölflaskor som sedan tillverkas av före detta gatubarn till snygga vaser, skålar och ljuskoppar med mera. Försäljningen av detta ger gatubarnen ett drägligare liv.

Jul i antågande! Nordic Club firade det med julmiddag på Monty´s Restaurang.

UN-Day på JIS och Dags för Singapore

På Marias skola här – JIS – Jakarta Intercultural School – har man UN-Day precis som i Singapore. Fast där kallade vår skola det för Global Picnic i stället.

Ett land – Skandinavien. Finland får också vara med oss.

Sveriges Pippi Långstrump mitt på bordet!

Här dukas upp små läckerheter som kanelbullar och chokladbollar – och finska piroger!

Dags för en tripp till Singapore: Några läkarbesök inbokade samt SwedChams Bal! Fick förstås bo hos goda vännerna Annelie och Mike. Anders var i Australien dagarna innan och reste in till Singapore samma lördag som balen var. Jag kom dagen före.

Varmt och gosigt välkomnande av självaste Jesus!

Julen i antågande och som vanligt drar allt pyntande igång redan i mitten av oktober. Vilken gran är snyggast? Julmarknaden var uppställd på entréplanet på Paragon.

Eftersom jag stannade kvar lite längre på grund av läkarbesök, kunde jag följa med Annelie på hennes körövning i norska kyrkan. Härlig julmusik som det övades på!