Godsaker på Coffee Mornings – Bunaken: Marine National Park utanför norra Sulawesi

En gång i månaden träffas vi – medlemmar i Nordic Club Jakarta. Vi njuter av pajer och bakverk, sallader och annat gott tillbehör. Och en massa prat, förstås. 

Denna dag köpte vi vackra armband med ett symboliskt värde och som kan bli en hjälp på traven för en del behövande.

Flyg – bil – båt — lång resa till Bunaken

Sista veckan i mars åkte Anders och jag till Bunaken, som är en liten ö i Indonesien utanför norra Sulawesi.  Inrikes flyg till Manado och sedan bil till en liten hamnpir där båt väntade på att ta oss de sista 45 minuterna ut till ön. Bunaken ligger i ett marint naturreservat, så för dykare är platsen ett litet paradis. 

Vi hade bokat en liten bungalow på Froggies Divers Resort. Visade sig vara en ganska enkel anläggning, men fick duga ändå.

Vår första bungalow låg lite för högt upp, men vi fick byta efter första natten. 

Anders såg fram mot många fina dyk denna vecka och jag hoppades väl också på en del snorkling. Men vädrets makter ville annorlunda, så det blev inte så mycket av den varan. Men vi hade ändå en fin vecka med avkoppling och naturen inpå knuten. Det fanns inga bilar på ön, men en och annan moped. 

De gånger Anders åkte ut med dykbåten, satt jag oftast på anläggningens restaurangdäck och skrev för SWEA Forum, medlemstidningen inom SWEA som jag numera är redaktör för. Inspirationen infann sig rätt bra i takt med regnmolnen som hopade sig och i väntan på störtskuren och åskknallarna som följde.

Vi måste ju förstås utforska ön och gick på en promenad. Nästan bara naturens egna ljud som hördes, varvat med röster, tuppar, någon grymtning från en gris eller en råmande ko.  

Bilderna får tala för sig själva……..

Vår sista kväll på kristna Bunaken serverades vi helgrillad spädgris. Där är det inga problem att servera fläskkött i det för övrigt muslimska Indonesien. Kändes lite märkligt – tänk om just denna lilla nasse var den vi mötte på promenaden? 

Trots det lite dåliga vädret var vi ändå nöjda med dagarna på Bunaken. Kanske på återseende med säkrare väderlek?

 Denna lilla tik av okänd ras älskade att bli kliad på magen med en fot! Kan man motstå denna underbara blick? Sååå söta – och samtidigt ledsna – ögon!

Maria 18 år – Grooming – och veterinärbesök.

18-årig födelsedag!

Maria 18 år!
Ja, då har vi inga minderåriga barn längre…. Maria fyllde 18 år den 5 mars och helgen innan firade vi henne med härlig utsikt och god mat på “Restaurant Henshin”, våning 69.

Stort Grattis på födelsedagen, Maria!


Djurvård hos Dahlarna

Foxy gillar inte att duscha. Men emellanåt tar vi med henne på en ordentlig grooming hos vår djuraffär och veterinär “JakPetz”.

Dags för katterna att få vaccinationer. Inte heller kul…

Våra fyrfota vänner

I vår familj har vi alltid sagt nej till husdjur på grund av tidsbrist och då intressen funnits för annat istället. Tjejerna har ju hållit på med sina idrotter (konståkning och fotboll) under åren, vilket även engagerat Anders och mig en hel del också. Detta så länge vi bodde i Sverige. Men så kom flytten till Singapore och kontakt med organisationen Causes for Animals Singapore via skolan. Så en vacker dag i augusti 2016 gjorde Foxy entré både i våra hjärtan och i vårt hus. Vi veknade… 🙂

Under hösten 2017, efter att vi flyttat till Jakarta, kunde Maria inte motstå en till synes övergiven, söt och klen liten katt-tjej som fick heta Simba. Trots veterinärbesök och vaccinationer och mediciner gick det inte att rädda lilla Simba. Hennes hälsa blev sämre och sämre. Hon ligger begravd i vår trädgård.

Simba

Då vi har ett sällskap utekatter som vi matar dagligen, bestämde vi att inga fler djur skulle tas hem. Men så blev det ju inte…. En vecka före jul dök de unga herrarna Fred och George upp – omhändertagna av – just det – Maria…

För att göra en lång och omfattande historia kort (om alla möjliga katter i vår omgivning) så bestämde vi så småningom att behålla Fred och George som våra innekatter. 

Helt enkelt har det ju inte varit. Foxy, som hittills varit van vid all uppmärksamhet, får ge vika litegrann nu. Från början har katterna varit instängda på Marias rum hela tiden, men vi insåg ju mer och mer att det inte skulle bli hållbart i längden. Så vi fasade in mötena med Foxy successivt och nu går det riktigt bra. Men Foxy är ju inte överförtjust alltid och när katterna blir för närgångna höjer hon på mungiporna. Ibland kommer ett skall också.

Ja, nu vore väl allt frid och fröjd kan man tycka. Om det inte vore för en viss ung herre till som dök upp – med Maria – någon gång i mars. En liten tuff kille från skolans campus, men som tydligen var lite svag. Låt oss presentera Cedric.

Cedric har bokstavligt talat blivit Herre på Täppan och svagheten är som bortblåst. Han är den som är mest bestämd och drar sig inte för att drämma iväg en tass eller två på sina storebröder. Ja, till och med Foxy har fått känna på tassen från honom! Cedrics framtid är inte helt klar ännu. Vi har postat inlägg på lite olika ställen om “Kitten for Adoption”, men hittills inget napp.

Familjen Dahls djurgård består för närvarande av gatuhunden Foxy – en Singapore Special, som man benämner alla adopterade gatuhundar från Singapore. Ras okänd, delvis terrier i henne, tror man. Ålder gissningsvis runt 8-9 år, kanske född 2010. Gatukatterna Fred och George från södra Jakarta kom in i våra liv i december 2017, troligen runt 3-4 månader gamla vid den tidpunkten. Den tuffe lillkillen och campus-katten Cedric flyttade in i mars. Vi tror han då också var runt 3-4 månader gammal. Fortsättning följer väl så småningom…

 

 

 

Brunch, blommor och blader

En brunch är aldrig fel! I synnerhet när den kan fås på samma sätt här i Jakarta som i Singapore. En aldrig sinande ström av godsaker och delikatesser som står uppdukade på bredden – längden – höjden och bara väntar på att få uppfylla njutningen hos oss… Toppa detta med ett antal gyllene droppar i champagneglasen och lyckan är total! 

Denna söndagsbrunch intogs i sällskap med Ulrica och Stefan som även hade besök av sonen Charlie. Vi var på en av restaurangerna på Hotel Mulia – “Orient8”.

2017 års sista aktivitet med Nordic Club blev en Floral Art Workshop med Sara. Att arrangera blommor och växter behöver inte vara så invecklat. Tvärtom – vi lärde oss många enkla och fiffiga knep.

Hela gruppen med sina egna blomsterarrangemang.

Bogor istället för Bali

Första helgen i december hade Anders och jag planerat åka till Bali. Men vulkanen Gunung Agung på Bali behagade visa sig från sin aktiva sida dessa dagar, så vi ville inte chansa på resa dit. Nu fick hon inget utbrott, men man kan ju aldrig veta. Bäst att följa råden från de som vet bättre.

Utsikt över delar av Bogor med vulkanen Gunung Salak i bakgrunden (gunung betyder berg på indonesiska).

Vi tog istället bilen till en stad som heter Bogor och som ligger på västra Java, ungefär fyra mil söder om Jakarta. Här är faktiskt vädret lite svalare och luften känns friskare, trots att staden har ungefär en miljon innevånare.

Kommer man till Bogor bör man besöka Botaniska Trädgården. En stor och vacker och välskött park.

Här – precis som på många andra turistplatser i Indonesien – blir man stoppad och utfrågad av indonesiska skolungdomar som vill praktisera sin engelska i form av intervjuer med turister. “Hello, my name is …”. “Where do you come from?” ” Have you been in Indonesia before?” “What do you like about Indonesia?” “Do you like Indonesian food?” Ja, så kan frågorna låta och ungdomarna är riktigt duktiga på att vilja prata, om än uttalet ibland blir lite tokigt och får skolkompisarna att fnissa i bakgrunden.

Dags för lunch med kall öl som satt fint i värmen.

Ibland känner man sig väldigt liten…

Lördagskvällens middag intogs på en inte alltför lyckad restaurang… 🙁 Minns inte ens vad den hette. Ibland överensstämmer inte verkligheten med informationen på internet…!

Vi åt frukost på hotellets översta våning och från terassen hade man en strålande utsikt. Ibland ser man mycket när man tittar ner också – enkla bostadshus med plåttak, en del på gränsen till att falla ihop som korthus…

Färggrann liten gata. Vart leder den?

Vi gjorde oss ingen brådska. Chauffören skulle inte hämta oss förrän efter lunch för resa tillbaka till Jakarta. Vi bestämde oss för att utforska de närmaste omgivningarna. Det blev en – minst sagt – färggrann promenad.

Vi går över bron som leder oss in i små kvarter helt utan biltrafik. Här träffade vi på en indonesisk man som varit i Malmö!

Vi kommer till kvarterets kyrkogård. Även den en färggrann plats med burfåglar som kvittrade vackert.

Vi hade inga som helst förväntningar på hur helgen skulle bli, men kände oss väldigt nöjda med de intryck som Bogor gett oss. Nja, bortsett från lördagsmiddagen då…

 

När man bor i dessa asiatiska regioner finns det en sak som får en att dra på mungiporna lite extra ibland…Informationstexter på toaletter! Ja, det är naturligtvis brist på kunskap i det engelska språket. Vem vill ge sig på en översättning?

När man bor i ett land, där den största delen av befolkningen har det så mycket fattigare än vad vi har, blir man lätt beklämd av en del av dem – barnen! Hur ser deras framtid ut? Kommer de mindre barnen att få gå i skola? Många frågor som dyker upp när jag möts av deras underbara leenden och gester när jag med teckenspråk frågar om jag får ta en bild…

“Barn är ett folk och de bor i ett främmande land….” inledningen på Olle Adolphsons visa “Det gåtfulla folket”.

 

 

 

 

 

The Other Side of Jakarta

Jakarta har många sidor bland innevånarna. Bra sidor – ja, de finns. En del indonesier är väldigt förmögna. Man börjar få en ganska god medelklass också. Mindre bra sidor – det finns en del. Och mörka sidor – de som har det allra värst.

Denna dag i slutet av november fick vi se en del mindre bra  – och mörka – sidor av Jakarta…. 🙁

Vår guide Bram mötte oss i hamnen i Jakartas norra del – Sunda Kelapa Harbour. Vi började vår tur med en liten båtresa till en större båt. Vi fick berättat för oss om handel och sjöfart genom tiderna i Indonesien.

Därefter fortsatte vi med våra mindre båtar till fiskebyn Penjaringan i Jakartas nordvästra del. Här i byn bor vår guide Bram.

Kvarteren är mysiga och trånga. En del hus ser lite bättre ut än andra.

Vi fick besöka byns skola som drivs av Bram. Det märks att han är stolt över den! Det kan alla barn vara också som får glädjen och möjligheten att gå i skolan. 

Så småningom kom vi till ett område där fattigdomen är ett faktum: berg av sopor, plåtskjul som bostäder, inte en endaste lite grön gräsmatta – bara grått! Men glädjande nog lär det vara bestämt att indonesiska staten planerar bygga flerfamiljshus här och att de som bor här nu ska få möjlighet att flytta tillbaka till ett betydligt bättre boende. 🙂

Barnen tittar nyfiket på oss när vi sakta går genom misären. Ett litet leende smyger sig fram från ett av barnen.

Trots allt elände som berörde oss djupt, verkar barnen nöjda och glada ändå. De vet förmodligen inte hur världen på andra sidan kan se ut…

Vidare färd i mindre bilar – bajaj – till Chinatown.

Lisa – jag – Lilian

Med många intryck och minnen på näthinnan avslutade vi denna tur med lunch på Café Batavia i Kota Tua – Gamla stan. En fin restaurang i kolonial stil från 1830-talet. Tala om skilda världar…

Coffee Morning och Julfest med Nordic Club

En tisdag varje månad har vi Coffee Mornings hemma hos varandra. De fyra länderna turas om med värdskapet och det bjuds på smårätter och godsaker – en del av dem typiska just för sitt eget land.

Entrén smyckad med svenska flaggor!

I november var det Sverige som skulle husera Coffee Morning och jag fick uppdraget att vara värdinna. Värdinnan ser till att det finns drycker i form av kaffe, te, läsk, juice och vatten. Övrig förtäring kommer från de andra svenska medlemmarna.

I samband med dessa Coffee Mornings brukar vi samla in pengar till något välgörande ändamål. Det finns så många människor här i Jakarta och Indonesien som lever i misär och elände. Vi samlar även in våra urdruckna vin – och ölflaskor som sedan tillverkas av före detta gatubarn till snygga vaser, skålar och ljuskoppar med mera. Försäljningen av detta ger gatubarnen ett drägligare liv.

Jul i antågande! Nordic Club firade det med julmiddag på Monty´s Restaurang.

UN-Day på JIS och Dags för Singapore

På Marias skola här – JIS – Jakarta Intercultural School – har man UN-Day precis som i Singapore. Fast där kallade vår skola det för Global Picnic i stället.

Ett land – Skandinavien. Finland får också vara med oss.

Sveriges Pippi Långstrump mitt på bordet!

Här dukas upp små läckerheter som kanelbullar och chokladbollar – och finska piroger!

Dags för en tripp till Singapore: Några läkarbesök inbokade samt SwedChams Bal! Fick förstås bo hos goda vännerna Annelie och Mike. Anders var i Australien dagarna innan och reste in till Singapore samma lördag som balen var. Jag kom dagen före.

Varmt och gosigt välkomnande av självaste Jesus!

Julen i antågande och som vanligt drar allt pyntande igång redan i mitten av oktober. Vilken gran är snyggast? Julmarknaden var uppställd på entréplanet på Paragon.

Eftersom jag stannade kvar lite längre på grund av läkarbesök, kunde jag följa med Annelie på hennes körövning i norska kyrkan. Härlig julmusik som det övades på!

 

 

Bland viner, vind och vågor i Margaret River!

Dags för VM:s efterresa till Australiens natursköna sydvästkust i vinregionen Margaret River. Vi lämnade Perth i två bussar på söndagens morgon den 22 oktober.  Bland grönskande kullar och vindpinat kustlandskap mötte vi våren i området Margaret River i västra Australien. Totalt var vi 74 stycken Sweor från olika delar i världen som efter årsmötesdagarna i Perth gav oss iväg på efterresan till detta natursköna område. På vägen passerade vi bukten Eagle Bay och kom till  vår första vingård Wise Winery där vi först avnjöt en vinprovning efterföljt av lunch.

Utsikt från vingården Wise Winery

Sedan checkade vi in på vårt hotell – femstjärniga Pullman Resort vid Indiska Oceanen i Bunker Bay. Ett fantastiskt läge med havet inpå sig! 

Middag på hotellet och en ganska lugn, första kväll.

Dag två bjöd på tur till Old Dunsborough där vi promenerade längs kusten till Meelup Beach. Vidare till själva byn Margaret River.

SWEA Singapores representanter på efterresan. Susanne Johansson och jag.

Efter besöket i Margaret River blev det dags för lunch på The Beer Farm- en före detta lada som gjorts om till en stor serveringslokal. Som omväxling drack vi nu öl istället för vin. Ombyte förnöjer!

På tillbakavägen mot hotellet stannade vi vid den vackra Karri-skogen, Booranup Forrest där träden kan bli så höga som 80 meter.

Måndagkvällens middag serverades hos Pullmans granne, restaurangen Bunkers Beach House.Vi promenerade längs stranden dit.

Där bjöds vi på underhållning också i form av ett sällskap som gav oss en inblick i aboriginsk kultur med sång och dans.

Valsäsongen i trakterna har just börjat och naturligtvis ingick en valsafari. Vi blev definitivt inte besvikna: många gigantiska knölvalar med kalvar uppträdde för oss med sina mjuka rörelser och stjärten –  som under ett fåtal sekunder kommer ovan vattenytan –  för att sedan försvinna ner i djupet igen.

Med denna upplevelse på näthinnan var det sedan dags för smaklökarna att få sitt igen: ett storstilat besök på en av Australiens främsta vingårdar – Leeuwin Estate – med ännu en vinprovning och läcker lunch på uteterassen.

Sista kvällen bjöds vi på en barbeque på hotellets terrass där lite kyla och friska vindar gjorde oss påminda om att sommaren ännu inte riktigt kommit till dessa trakter.

Obönhörligen blev det dags för återresa till Perth på onsdagen.

Tack för oss, Pullman Resort i Bunker Bay!

Vi fick en sista titt över det turkosblå havet…

och kunde avnjuta ännu en vinprovning med god lunch på vingården Capel Vale.

Fantastiska rosor och andra växter och blommor på Capel Vale!

Ännu ett fång vackra blommor på vingården Capel Vale. Foto: SWEA International

Tillbaka i Perth tog vi oss till svenskägda Miss Mauds Hotel där Susanne skulle övernatta innan sin resa till Singapore dagen därpå. Jag tog ett nattflyg tillbaka till Jakarta samma kväll.

Sista middagen för denna resa åts på Miss Mauds Hotel där vi valde det svenska smörgåsbordet, förstås. Sweor från SWEA Stockholm gjorde oss sällskap.

Tack, SWEA Perth för ett fantastiskt program runt VM i Perth 2017 och tack, Australien för att jag fått uppleva denna kontinent i vår värld.

Världsvid Vänskap-Global Kompetens-Lokalt Stöd

 

För er som läser min hemsida känner redan till att vid flytten till Singapore blev jag medlem i SWEA – Swedish Women´s Educational Association. Något jag aldrig kommer att ångra. SWEA är ett fantastiskt nätverk och rubriken ovan som är SWEAs devis – eller valspråk – kan inte passa bättre.

I Singapore fick jag möjligheten att vara med och arrangera och vara värd för SWEAs Regionmöte i oktober 2016. En fantastisk upplevelse! Om det kan ni läsa HÄR. Nästan exakt ett år senare åkte jag till Perth på Australiens västkust och fick delta och vara med i detta nätverk igen – nu med cirka 200 närvarande medlemmar som träffades på SWEAs Världsmöte i Perth 2017!

Jag kom till Perth på onsdagen den 18/10. Första kvällen blev ganska enkel och vi var några som gick ut på stan och åt middag tillsammans.

Dagen därpå besökte vi Caversham Wildlife Park där vi fick möta kängurur och koalor med mera. En upplevelse!

Utanför entrén till Caversham Wildlife Park

När man befinner sig i ett av världens bästa vindistrikt är det klart att det blir många besök på vingårdar. Efter djurparken blev det därför vinprovning och lunch på vingården Sandalford.

Eveline Sidenvall (Singapores SWEA-ordförande) och jag mår gott i solskenet. Det är vår-försommar i Australien.

Foto: SWEA International 2017

På torsdagskvällen 19/10 hade vi mingel med välkomstmiddag på Pan Pacific Hotel där även majoriteteten av deltagarna bodde och där även alla möten ägde rum. En härlig stämning redan från början som talade för att resten av dagarna skulle bli roliga och minnesvärda.

På fredagen blev det dags för nästa utflykt. Tyvärr inte för alla våra avdelningsordföranden som denna dag skulle ha sina separata regionmöten. Men vi andra kunde njuta av vacker natur på Rottnest Island. Vi klev ombord på en båt och åkte längs med Swan River till Fremantles hamn. Därefter fortsatte färden till Rottnest Island.

Med mina Singapore-vänner Maria Palm och Susanne Johansson.

Naturens alla färger är sagolikt vackra här! Det turkosblå havet kan inte bli mer turkost.

Namnet på ön – Rottnest Island – kommer av de quokkas som lever på ön. När en flamländsk sjökapten landsteg i december 1696 trodde han att dessa små pungdjur var råttor, och han döpte ön därefter (fakta från Wikipedia).

Lunch på Rottnest Hotel med en härlig utsikt

Foto: SWEA International 2017

Lördagen  – stora mötesdagen. Jag ville självklart delta på själva Världsmötet, trots att det inte var ett obligatoriskt möte. Utflykter arrangerades även denna dag för de som hellre ville göra det, men jag valde mötet.

Inledningen av mötet när den Internationella Styrelsen verkligen bjöd på sig själva i en lustfylld dans!

Sista kvällen med det stora gänget. Vi hade en riktig festafton med underhållning i Queen Elizabeth Ballroom i Government House, Perth.

Stort Tack till SWEA Perth för ett fantastiskt program under mötesdagarna. Ni hade verkligen tänkt på allt! Lördagen var sista kvällen med gänget. Men inte för alla. Jag tillsammans med 73 (!) damer till skulle dagen därpå följa med på efterresan till natursköna sydvästkusten i vinregionen Margaret River…. Mer om det i nästa inlägg!