Vackert kring Vättern i Motala – En dag i hembygdens älskade Skutskär

Äntligen fick vi till det! Anders och jag åkte till Lollo & Peter i Motala 17-19 juli. Det var fyra år sedan vi sågs tillsammans allihop, så det var verkligen på tiden.

Denna sommar går till historien när det gäller sol och värme, så självklart lockade ett dopp i Vättern. Åtminstone för damerna…

God grillmiddag får avsluta dagen.

Lite sightseeing i Motala. Vi åkte till Alvastra Klosterruin och fick uppleva historiens vingslag.

God lunch på Ombergs Golfklubb med Peter och Louise.

Ett av sommarens sällsynta störtregn kom över oss just när vi skulle lämna lunchen på golfklubben. Vi hann precis in i bilen! Varmt tack för några härliga dagar i ert sällskap. Ska väl inte behöva gå fyra år igen innan vi ses?! 😉

Mot hembygden! Två år har gått sedan senaste besöket runt Skutskär med omnejd. En speciell och varm känsla sprider sig i kroppen när jag kommer på infarten till Skutskär.

Bland det första som man passerar när man kommer söderifrån är Tallmons Äldreboende där både Pappa och Mamma fick sluta sina levnadsdagar 2004 och 2013. Vi hälsade på dem i minneslunden vid Skutskärs Kyrka.

Vi åkte runt i samhället och naturligtvis förbi vårt tidigare hus på Björkbacken. Det är exakt 10 år sedan det såldes – sommaren 2008 flyttade Mamma till en lägenhet istället.

Denna dagsutflykt avslutades med ett dopp i havet vid en av mina favoritbadplatser därhemma – Brämmen! Området Rullsand-Brämsand, med mycket fin campingplats, ligger vid Dalälvens utlopp i Bottenhavet.

På återseende, min fina hembygd!

Hos kusinen på landet – Matlag Åmål

Christine tog körkort i våras. Hon vill därför ta varje tillfälle som ges att få köra bil. Vi lånade Isaks bil en dag och åkte till kusin Margareta och hennes man Walther. De bor verkligen på landet. Ungefär tre mil nordöst om Uppsala, utanför Alunda ligger deras fina hus mitt ute bland kohagar och ängar. Här har även Margareta sin konstateljé där hon tillbringar mycket tid. Se hennes hemsida här: http://www.margaretapalm.com

Margaretas dotter Tuva behövde barnvakt så barnbarnet Melissa var med oss också. Christine och Melissa hittade genast sysselsättning. 

Efter god lunch tog vi en promenad i omgivningarna. 

Matlag Åmål!

En gång är ingen gång – två gånger en vana – tre gånger en tradition! Ja, vad säger ni om det mina kära Singapore-vänner? Klart vi ska skapa en tradition av SWEA Singapores matlag fast i svensk tappning. Förra sommaren var vi 
hos Marie Palmér Bergholm på Gåsö,  i Stockholms vackra skärgård  se här: https://www.dahlshomepage.com/allmantfamiljen/gaso-matlag/

Denna sommar styrdes kosan med bil från Stockholm/Visby (Annelie, Malin och jag) och tåg från Malmö/Växjö (Carin, Ida Maria och Maria) till Vänerns strand i Dalsland. Värdinna denna gång var Carina Johansson som har sina rötter i just Åmål. 

Alla anlände på fredagen och efter en del tågförseningar kom äntligen “söderbönorna” också. Alla samlade! Nu kan matlagsfesten i dagarna två börja! 🙂 🙂 🙂  

Från vänster: Maria Sehlin, Ida Maria Fritzell, Kerstin, Carin Spångberg, Malin Lager, Annelie Nikou och Carina Johansson.

Kultur på schemat på lördagen. Vad har Åmål med omnejd att erbjuda en turist? Jo, besök i hamnen som för tillfället förvandlats till en stor loppmarknad där en del av oss gjorde vissa fynd. 

Sedan till det före detta pappersbruket i Fengersfors som nu är ett kulturcentrum – Not Quite. Jag kopierar från hemsidan: 

“I hjärtat av den rara bruksorten Fengersfors i norra Dalsland pågår sedan 2002 förverkligandet av ett levande kulturcentrum. Här har konstnärer och hantverkare av skilda slag sina ateljéer och verkstäder. Här finns konsthallar, galleri, butik och café. Här ryker det från keramikugnar, ässjor och varma sågar. Här skapas utställningar med bilder på väggarna eller konceptuella performances. Här mumsas och fikas det, eller diggas till något av årets större eller mindre evenemang. Här kan man delta i kurser och workshops.Välkommen till Not Quite, en plats och ett nätverk för konstnärer, hantverkare och formgivare”.

Lunch på Not Quite i Fengersfors

Tillbaka i Johanssons Paradis och vi börjar förbereda middagen. Som sig bör inom SWEA Matlag är det lottdragning om vilken rätt man får sig tilldelad att skapa. 

Med Singapores flagga i ryggen

Vilken toppenhelg vi haft! Många skratt givetvis, men en del allvar också. En värdefull vänskap. Nu får vi se var tredje träffen blir – den som skapar traditionen…! 

Sverige-längtan

Juni månad. Maria har kämpat färdigt i Grade 11. Nu återstår bara ett år på High School på Jakarta Intercultural School.

Lite avkoppling vid poolen innan jag börjar packa inför Sverige-resan. Sommaren i Sverige kommer bli lååång detta år! Härligt!

Lite fotvård unnar jag mig nästan varje månad. Har hittat ett avkopplande och mysigt spa “Jamu Body Treatments” där fötterna och ibland även kroppen får lite skön massage. 

Jag landade på Arlanda på förmiddagen tisdagen den 12 juni. Taxi direkt hem till Mörby och till Christine! Så underbart att få vara med henne igen, trots att det inte var så länge sedan sist (två sista veckorna i april). 

Balkongen fullkomligt svämmar över av potatis, tomater, aubergine, basilika, solrosor, jordgubbar….. I slutet på sommaren var den nästan igenväxt..! Christine ä l s k a r  att pyssla med växter! 

Christine sommarjobbar lite som “Dogbuddy” och samma dag jag kom skulle hon ha hand om två lurviga vovvar. Vi njöt av en härlig promenad längs med Edsviken. 

Vid Edsviken med Ulriksdals Slott i bakgrunden.

Det bor en annan lurvig sak hemma hos Christine och Isak….Vackre Desmond! 



Vid det här laget vet ni att jag sedan utlandsflytten 2013 är medlem i SWEA och ni vet också ett sådant otroligt nätverk av nya vänner jag fått genom SWEA. Sedan januari i år är jag redaktör för SWEA Internationals medlemstidning Forum.

Se tidigare inlägg https://www.dahlshomepage.com/allmantfamiljen/nytt-ar-nytt-oga-nytt-uppdrag/#comment-8919

Jag är lyckligt lottad som fick med mig kära Singapore-vännen Carina Johansson som layoutare av tidningen. Just i dessa dagar hade Carina lämnat vår “baby” till tryckeriet. 



Detta måste ju firas förstås och det kan inte göras bättre än med ett mini-matlag hemma hos Carina och naturligtvis är min andra kära Singapore-vän Annelie Nikou också med förstås! Fortfarande är det en lite märklig känsla att träffas på svensk mark – även om vi gjorde det förra sommaren också. 

Vi känner oss riktigt stolta över vårt premiär-nummer av SWEA Forum!

Midsommartider närmar sig också. Törs man hoppas på sol i år???

Antalet midsommarfirare hade minskat inför detta år. Barnen är stora och vill göra annat. Men det hindrade inte Anders och mig att i sedvanlig ordning få fira midsommar med Helena och Anders Holte. Denna midsommar fick jag även rå om bror Anders som var med oss ute på Harka vid Norrtäljeviken. Och sist, men inte minst – Enzo! 

Midsommarvädret då?? Ja, som traditionen påbjuder så kom – som väntat – regnet. Denna gång värre än vanligt! Det regnade och blåste horisontellt!!! 

Men vi misströstade inte alltför mycket. Nubben, ölen och sillen kom och med de tillbehör vi gillar. Det blev till och med en jordgubbstårta, trots att våra döttrar svek oss i år…! 🙂

Och till slut kom den fram – S O L E N !!! 🙂 🙂 🙂 

Även om tröjor och jackor åkte på och filtar togs fram, så var den ändå där till slut med sina strålar.

Vi fick njuta av en solnedgång över Norrtäljeviken denna midsommar också. Tack ännu en gång, Helena och Anders! Vi fortsätter väl med detta många fler midsomrar… 🙂

Månaden Maj

Tillbaka i vardagen i Jakarta. Regnperioden börjar upphöra men grannbyn nedanför oss har det besvärligt emellanåt.

Floden som rinner genom vårt compound Executive Paradise/Astoria 

Andra veckan i maj inleddes med några dagar i Singapore. Dags för några sedvanliga läkarbesök.

Får, som vanligt, bo hos Annelie och Mike när jag kommer till Singapore.

En av mina Singapore-vänner Marie Palmér Bergholm hade avskedsfest en av dagarna. Familjen flyttar hem till Lidingö, Sverige. 

Hann med en SWEA-aktivitet också: vinprovning på Hotel W på Sentosa.

Aldrig ensam i huset 

Nej, det är jag inte. Bortsett från vår helper Ibu Suyem och chaufför har jag ju alltid något djur i närheten. Ibland lite för nära när man t.ex. sitter vid datorn och ska skriva…! 😉

Svenska Kyrkan finns inte på plats permanent i Jakarta, men vi får ibland besök av den mobile Asien-prästen Mogens Amstrup Jacobsen. Denne danskfödde präst har sitt hem i svenska Gunnarsbyn i Norrbotten, när han inte är på resande fot. En lördag i slutet av maj bjöd vår ambassadör Johanna Brismar Skoog in till sommargudstjänst på svenska residenset.  

Nu tar vi paus från de flesta aktiviteter också. Vi som är med i styrelsen för Nordic Club hade vårt sista board meeting med sk överlämningslunch på Restaurant Komunal 88.

Från vänster: Lilian, Andrea, Ellen, Mari, Linn, Lisa, Anne, Kerstin, Bente och Birgitta.

Bröllop i Jakarta – Virkning med NC – Möter våren i Sverige!

I början av april fick vi äran att vara med om ett indonesiskt bröllop. Det var dottern till Aris – en av våra chaufförer – som skulle gifta sig. Själva vigselceremonin skedde i kretsen av de allra närmaste. Vi var inbjudna till festen som började vid kl. 13.00. 

Vi insåg ganska snart att vi var något av hedersgäster. Vi fick sitta vid ett bord och äta medan övriga gäster fick hålla sina tallrikar och glas i händer och knä. 

Tillsammans med brudparet och föräldrar samt vår andre chaufför Lani till vänster. 

Handarbete med Nordic Club

När virkade jag sist?? Ja, det kan jag inte riktigt minnas. Vet att jag hade en period runt högstadiet och möjligen i början av gymnasiet när jag roades av detta handarbete – alltså mitten av 1970-talet…! Men nu fick jag chansen igen tillsammans med vännerna i Nordic Club. Vi fick lära oss virka korgar i t-shirt-garn. Med tjocka virknålar i trä och remsor av tjockare bomullsband blev det till slut korgar i olika storlekar.

Det var riktigt roligt! Men om det blev en bra korg vet jag inte. Tyckte nog mitt arbete mest liknade en fez –  ni vet, en cylinderformad huvudbonad som bärs av en del muslimska män i Asien bl.a.  😀 Bildbevis saknas…

Mot fosterlandet! 

Utsikt över golfbanan och Edsviken från vår balkong på Kevingeringen, Danderyd

Så fick jag äntligen möta våren i Sverige igen! Fem år sedan sist – 2013. De två sista veckorna i april fick jag njuta av den svenska våren och att få vara med kära dotter Christine igen! 

Jag fick även uppleva min födelsedag i Sverige. Det var några år sedan sist. På tisdagskvällen den 17 april hade jag bestämt att bjuda Christine och Isak på middag och då på en av favoriterna i Täby Centrum – Melanders Fisk. Vad jag föga anade var att vi skulle bli en fjärde person vid bordet… Vilken överraskning! Tack, min älskade Christine och tack, finaste Carina för att du kom och gav min födelsedag lite extra krydda. 

Några dagar senare hälsade vi på Carina på hennes arbete: butiken MiNilla med heminredning och kläder. 

Dessa två veckor var fulla av njutningar av solljuset, vårens dofter, klarblå himmel – och sist men inte minst – f r i s k luft! Den varan får jag inte så mycket av i Jakarta, tyvärr. 

Med Edsviken i bakgrunden

Söndagen den 22 april lyckades en del av Kalmar-gänget få till en träff! Kerstin M och jag möttes vid tunnelbanan Mörby Centrum och anslöt senare med Emma – Eva Maria – vid vår mötesplats Thielska Galleriet på Djurgården. Åt en enkel lunch och tittade på vacker konst av bl. a. Bruno Liljefors, Ernst Josephson, Edvard Munch, Eugène Jansson, Carl Larsson, August Strindberg och Anders Zorn. 

Lite frusna tog vi oss till Strandvägen och värmde oss med lite vin i glasen innan vi gick mot Dramatens restaurang “Frippe” där Monica väntade på oss! Vi åt en god middag tillsammans och hann med en hel del prat också förstås. Lollo – Louise – var naturligtvis saknad i vårt sällskap, men det går inte alltid att få tidpunkt att passa med alla. 

Carina och jag jobbar tillsammans med SWEA Forum. Hon gör ett fantastiskt arbete som tidningens layoutansvariga person. Med finess och elegans gör hon ett professionellt utseende av vår medlemstidning. Normalt sker ju vår kontakt via Messenger, mejl och något samtal då och då från olika ändar av världen. Så roligt att kunna sitta sida vid sida och planera ihop, för omväxlings skull. 

Tiden går fort när man har roligt. En av de sista dagarna åkte Christine och jag till Kungsträdgården och njöt av de vackra, japanska körsbärsträden som stod i full blom vid denna tid. Jag tror faktiskt detta var första gången någonsin som jag sett träden i full blom…!

En god italiensk lunch åt vi på en restaurang intill. 

Snart dags att återvända till värmen i Jakarta. Men sommaren nalkas och givetvis tillbringas den i Sverige. Ska bli spännande att se hur alla grönsaker, tomater och kryddor på balkongen har tagit sig om några månader. I skrivande stund vet jag att balkongen blir nästan igenväxt…! 

Store lille Desmond! En bestämd herre av rasen Norsk Skogkatt. 

Godsaker på Coffee Mornings – Bunaken: Marine National Park utanför norra Sulawesi

En gång i månaden träffas vi – medlemmar i Nordic Club Jakarta. Vi njuter av pajer och bakverk, sallader och annat gott tillbehör. Och en massa prat, förstås. 

Denna dag köpte vi vackra armband med ett symboliskt värde och som kan bli en hjälp på traven för en del behövande.

Flyg – bil – båt — lång resa till Bunaken

Sista veckan i mars åkte Anders och jag till Bunaken, som är en liten ö i Indonesien utanför norra Sulawesi.  Inrikes flyg till Manado och sedan bil till en liten hamnpir där båt väntade på att ta oss de sista 45 minuterna ut till ön. Bunaken ligger i ett marint naturreservat, så för dykare är platsen ett litet paradis. 

Vi hade bokat en liten bungalow på Froggies Divers Resort. Visade sig vara en ganska enkel anläggning, men fick duga ändå.

Vår första bungalow låg lite för högt upp, men vi fick byta efter första natten. 

Anders såg fram mot många fina dyk denna vecka och jag hoppades väl också på en del snorkling. Men vädrets makter ville annorlunda, så det blev inte så mycket av den varan. Men vi hade ändå en fin vecka med avkoppling och naturen inpå knuten. Det fanns inga bilar på ön, men en och annan moped. 

De gånger Anders åkte ut med dykbåten, satt jag oftast på anläggningens restaurangdäck och skrev för SWEA Forum, medlemstidningen inom SWEA som jag numera är redaktör för. Inspirationen infann sig rätt bra i takt med regnmolnen som hopade sig och i väntan på störtskuren och åskknallarna som följde.

Vi måste ju förstås utforska ön och gick på en promenad. Nästan bara naturens egna ljud som hördes, varvat med röster, tuppar, någon grymtning från en gris eller en råmande ko.  

Bilderna får tala för sig själva……..

Vår sista kväll på kristna Bunaken serverades vi helgrillad spädgris. Där är det inga problem att servera fläskkött i det för övrigt muslimska Indonesien. Kändes lite märkligt – tänk om just denna lilla nasse var den vi mötte på promenaden? 

Trots det lite dåliga vädret var vi ändå nöjda med dagarna på Bunaken. Kanske på återseende med säkrare väderlek?

 Denna lilla tik av okänd ras älskade att bli kliad på magen med en fot! Kan man motstå denna underbara blick? Sååå söta – och samtidigt ledsna – ögon!

Maria 18 år – Grooming – och veterinärbesök.

18-årig födelsedag!

Maria 18 år!
Ja, då har vi inga minderåriga barn längre…. Maria fyllde 18 år den 5 mars och helgen innan firade vi henne med härlig utsikt och god mat på “Restaurant Henshin”, våning 69.

Stort Grattis på födelsedagen, Maria!


Djurvård hos Dahlarna

Foxy gillar inte att duscha. Men emellanåt tar vi med henne på en ordentlig grooming hos vår djuraffär och veterinär “JakPetz”.

Dags för katterna att få vaccinationer. Inte heller kul…

Våra fyrfota vänner

I vår familj har vi alltid sagt nej till husdjur på grund av tidsbrist och då intressen funnits för annat istället. Tjejerna har ju hållit på med sina idrotter (konståkning och fotboll) under åren, vilket även engagerat Anders och mig en hel del också. Detta så länge vi bodde i Sverige. Men så kom flytten till Singapore och kontakt med organisationen Causes for Animals Singapore via skolan. Så en vacker dag i augusti 2016 gjorde Foxy entré både i våra hjärtan och i vårt hus. Vi veknade… 🙂

Under hösten 2017, efter att vi flyttat till Jakarta, kunde Maria inte motstå en till synes övergiven, söt och klen liten katt-tjej som fick heta Simba. Trots veterinärbesök och vaccinationer och mediciner gick det inte att rädda lilla Simba. Hennes hälsa blev sämre och sämre. Hon ligger begravd i vår trädgård.

Simba

Då vi har ett sällskap utekatter som vi matar dagligen, bestämde vi att inga fler djur skulle tas hem. Men så blev det ju inte…. En vecka före jul dök de unga herrarna Fred och George upp – omhändertagna av – just det – Maria…

För att göra en lång och omfattande historia kort (om alla möjliga katter i vår omgivning) så bestämde vi så småningom att behålla Fred och George som våra innekatter. 

Helt enkelt har det ju inte varit. Foxy, som hittills varit van vid all uppmärksamhet, får ge vika litegrann nu. Från början har katterna varit instängda på Marias rum hela tiden, men vi insåg ju mer och mer att det inte skulle bli hållbart i längden. Så vi fasade in mötena med Foxy successivt och nu går det riktigt bra. Men Foxy är ju inte överförtjust alltid och när katterna blir för närgångna höjer hon på mungiporna. Ibland kommer ett skall också.

Ja, nu vore väl allt frid och fröjd kan man tycka. Om det inte vore för en viss ung herre till som dök upp – med Maria – någon gång i mars. En liten tuff kille från skolans campus, men som tydligen var lite svag. Låt oss presentera Cedric.

Cedric har bokstavligt talat blivit Herre på Täppan och svagheten är som bortblåst. Han är den som är mest bestämd och drar sig inte för att drämma iväg en tass eller två på sina storebröder. Ja, till och med Foxy har fått känna på tassen från honom! Cedrics framtid är inte helt klar ännu. Vi har postat inlägg på lite olika ställen om “Kitten for Adoption”, men hittills inget napp.

Familjen Dahls djurgård består för närvarande av gatuhunden Foxy – en Singapore Special, som man benämner alla adopterade gatuhundar från Singapore. Ras okänd, delvis terrier i henne, tror man. Ålder gissningsvis runt 8-9 år, kanske född 2010. Gatukatterna Fred och George från södra Jakarta kom in i våra liv i december 2017, troligen runt 3-4 månader gamla vid den tidpunkten. Den tuffe lillkillen och campus-katten Cedric flyttade in i mars. Vi tror han då också var runt 3-4 månader gammal. Fortsättning följer väl så småningom…

 

 

 

Brunch, blommor och blader

En brunch är aldrig fel! I synnerhet när den kan fås på samma sätt här i Jakarta som i Singapore. En aldrig sinande ström av godsaker och delikatesser som står uppdukade på bredden – längden – höjden och bara väntar på att få uppfylla njutningen hos oss… Toppa detta med ett antal gyllene droppar i champagneglasen och lyckan är total! 

Denna söndagsbrunch intogs i sällskap med Ulrica och Stefan som även hade besök av sonen Charlie. Vi var på en av restaurangerna på Hotel Mulia – “Orient8”.

2017 års sista aktivitet med Nordic Club blev en Floral Art Workshop med Sara. Att arrangera blommor och växter behöver inte vara så invecklat. Tvärtom – vi lärde oss många enkla och fiffiga knep.

Hela gruppen med sina egna blomsterarrangemang.

Bogor istället för Bali

Första helgen i december hade Anders och jag planerat åka till Bali. Men vulkanen Gunung Agung på Bali behagade visa sig från sin aktiva sida dessa dagar, så vi ville inte chansa på resa dit. Nu fick hon inget utbrott, men man kan ju aldrig veta. Bäst att följa råden från de som vet bättre.

Utsikt över delar av Bogor med vulkanen Gunung Salak i bakgrunden (gunung betyder berg på indonesiska).

Vi tog istället bilen till en stad som heter Bogor och som ligger på västra Java, ungefär fyra mil söder om Jakarta. Här är faktiskt vädret lite svalare och luften känns friskare, trots att staden har ungefär en miljon innevånare.

Kommer man till Bogor bör man besöka Botaniska Trädgården. En stor och vacker och välskött park.

Här – precis som på många andra turistplatser i Indonesien – blir man stoppad och utfrågad av indonesiska skolungdomar som vill praktisera sin engelska i form av intervjuer med turister. “Hello, my name is …”. “Where do you come from?” ” Have you been in Indonesia before?” “What do you like about Indonesia?” “Do you like Indonesian food?” Ja, så kan frågorna låta och ungdomarna är riktigt duktiga på att vilja prata, om än uttalet ibland blir lite tokigt och får skolkompisarna att fnissa i bakgrunden.

Dags för lunch med kall öl som satt fint i värmen.

Ibland känner man sig väldigt liten…

Lördagskvällens middag intogs på en inte alltför lyckad restaurang… 🙁 Minns inte ens vad den hette. Ibland överensstämmer inte verkligheten med informationen på internet…!

Vi åt frukost på hotellets översta våning och från terassen hade man en strålande utsikt. Ibland ser man mycket när man tittar ner också – enkla bostadshus med plåttak, en del på gränsen till att falla ihop som korthus…

Färggrann liten gata. Vart leder den?

Vi gjorde oss ingen brådska. Chauffören skulle inte hämta oss förrän efter lunch för resa tillbaka till Jakarta. Vi bestämde oss för att utforska de närmaste omgivningarna. Det blev en – minst sagt – färggrann promenad.

Vi går över bron som leder oss in i små kvarter helt utan biltrafik. Här träffade vi på en indonesisk man som varit i Malmö!

Vi kommer till kvarterets kyrkogård. Även den en färggrann plats med burfåglar som kvittrade vackert.

Vi hade inga som helst förväntningar på hur helgen skulle bli, men kände oss väldigt nöjda med de intryck som Bogor gett oss. Nja, bortsett från lördagsmiddagen då…

 

När man bor i dessa asiatiska regioner finns det en sak som får en att dra på mungiporna lite extra ibland…Informationstexter på toaletter! Ja, det är naturligtvis brist på kunskap i det engelska språket. Vem vill ge sig på en översättning?

När man bor i ett land, där den största delen av befolkningen har det så mycket fattigare än vad vi har, blir man lätt beklämd av en del av dem – barnen! Hur ser deras framtid ut? Kommer de mindre barnen att få gå i skola? Många frågor som dyker upp när jag möts av deras underbara leenden och gester när jag med teckenspråk frågar om jag får ta en bild…

“Barn är ett folk och de bor i ett främmande land….” inledningen på Olle Adolphsons visa “Det gåtfulla folket”.