Godsaker på Coffee Mornings – Bunaken: Marine National Park utanför norra Sulawesi

En gång i månaden träffas vi – medlemmar i Nordic Club Jakarta. Vi njuter av pajer och bakverk, sallader och annat gott tillbehör. Och en massa prat, förstås. 

Denna dag köpte vi vackra armband med ett symboliskt värde och som kan bli en hjälp på traven för en del behövande.

Flyg – bil – båt — lång resa till Bunaken

Sista veckan i mars åkte Anders och jag till Bunaken, som är en liten ö i Indonesien utanför norra Sulawesi.  Inrikes flyg till Manado och sedan bil till en liten hamnpir där båt väntade på att ta oss de sista 45 minuterna ut till ön. Bunaken ligger i ett marint naturreservat, så för dykare är platsen ett litet paradis. 

Vi hade bokat en liten bungalow på Froggies Divers Resort. Visade sig vara en ganska enkel anläggning, men fick duga ändå.

Vår första bungalow låg lite för högt upp, men vi fick byta efter första natten. 

Anders såg fram mot många fina dyk denna vecka och jag hoppades väl också på en del snorkling. Men vädrets makter ville annorlunda, så det blev inte så mycket av den varan. Men vi hade ändå en fin vecka med avkoppling och naturen inpå knuten. Det fanns inga bilar på ön, men en och annan moped. 

De gånger Anders åkte ut med dykbåten, satt jag oftast på anläggningens restaurangdäck och skrev för SWEA Forum, medlemstidningen inom SWEA som jag numera är redaktör för. Inspirationen infann sig rätt bra i takt med regnmolnen som hopade sig och i väntan på störtskuren och åskknallarna som följde.

Vi måste ju förstås utforska ön och gick på en promenad. Nästan bara naturens egna ljud som hördes, varvat med röster, tuppar, någon grymtning från en gris eller en råmande ko.  

Bilderna får tala för sig själva……..

Vår sista kväll på kristna Bunaken serverades vi helgrillad spädgris. Där är det inga problem att servera fläskkött i det för övrigt muslimska Indonesien. Kändes lite märkligt – tänk om just denna lilla nasse var den vi mötte på promenaden? 

Trots det lite dåliga vädret var vi ändå nöjda med dagarna på Bunaken. Kanske på återseende med säkrare väderlek?

 Denna lilla tik av okänd ras älskade att bli kliad på magen med en fot! Kan man motstå denna underbara blick? Sååå söta – och samtidigt ledsna – ögon!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.