Världsvid Vänskap-Global Kompetens-Lokalt Stöd

 

För er som läser min hemsida känner redan till att vid flytten till Singapore blev jag medlem i SWEA – Swedish Women´s Educational Association. Något jag aldrig kommer att ångra. SWEA är ett fantastiskt nätverk och rubriken ovan som är SWEAs devis – eller valspråk – kan inte passa bättre.

I Singapore fick jag möjligheten att vara med och arrangera och vara värd för SWEAs Regionmöte i oktober 2016. En fantastisk upplevelse! Om det kan ni läsa HÄR. Nästan exakt ett år senare åkte jag till Perth på Australiens västkust och fick delta och vara med i detta nätverk igen – nu med cirka 200 närvarande medlemmar som träffades på SWEAs Världsmöte i Perth 2017!

Jag kom till Perth på onsdagen den 18/10. Första kvällen blev ganska enkel och vi var några som gick ut på stan och åt middag tillsammans.

Dagen därpå besökte vi Caversham Wildlife Park där vi fick möta kängurur och koalor med mera. En upplevelse!

Utanför entrén till Caversham Wildlife Park

När man befinner sig i ett av världens bästa vindistrikt är det klart att det blir många besök på vingårdar. Efter djurparken blev det därför vinprovning och lunch på vingården Sandalford.

Eveline Sidenvall (Singapores SWEA-ordförande) och jag mår gott i solskenet. Det är vår-försommar i Australien.

Foto: SWEA International 2017

På torsdagskvällen 19/10 hade vi mingel med välkomstmiddag på Pan Pacific Hotel där även majoriteteten av deltagarna bodde och där även alla möten ägde rum. En härlig stämning redan från början som talade för att resten av dagarna skulle bli roliga och minnesvärda.

På fredagen blev det dags för nästa utflykt. Tyvärr inte för alla våra avdelningsordföranden som denna dag skulle ha sina separata regionmöten. Men vi andra kunde njuta av vacker natur på Rottnest Island. Vi klev ombord på en båt och åkte längs med Swan River till Fremantles hamn. Därefter fortsatte färden till Rottnest Island.

Med mina Singapore-vänner Maria Palm och Susanne Johansson.

Naturens alla färger är sagolikt vackra här! Det turkosblå havet kan inte bli mer turkost.

Namnet på ön – Rottnest Island – kommer av de quokkas som lever på ön. När en flamländsk sjökapten landsteg i december 1696 trodde han att dessa små pungdjur var råttor, och han döpte ön därefter (fakta från Wikipedia).

Lunch på Rottnest Hotel med en härlig utsikt

Foto: SWEA International 2017

Lördagen  – stora mötesdagen. Jag ville självklart delta på själva Världsmötet, trots att det inte var ett obligatoriskt möte. Utflykter arrangerades även denna dag för de som hellre ville göra det, men jag valde mötet.

Inledningen av mötet när den Internationella Styrelsen verkligen bjöd på sig själva i en lustfylld dans!

Sista kvällen med det stora gänget. Vi hade en riktig festafton med underhållning i Queen Elizabeth Ballroom i Government House, Perth.

Stort Tack till SWEA Perth för ett fantastiskt program under mötesdagarna. Ni hade verkligen tänkt på allt! Lördagen var sista kvällen med gänget. Men inte för alla. Jag tillsammans med 73 (!) damer till skulle dagen därpå följa med på efterresan till natursköna sydvästkusten i vinregionen Margaret River…. Mer om det i nästa inlägg!

September – höstmånad

Nja, kanske inte riktigt så mycket höstkänsla på dessa breddgrader där temperaturen alltid ligger någonstans mellan 27-32 plusgrader, men väderleken förändras ju även här. 

Ni som känner mig lite mer, vet redan vid det här laget att jag ganska omgående gick med i Nordic Club Jakarta när vi flyttade hit. Klubben behövde en webmaster och jag tog på mig uppdraget och därmed en plats i styrelsen. Kändes ju också bekant från tiden med SWEA i Singapore, om än på lite annat sätt.

För den som vill veta lite mer om Nordic Club Jakarta kan ni läsa om oss här på föreningens hemsida, som jag för övrigt skapat. Det var dags att förnya den gamla.

I Nordic Club har vi olika aktiviteter för våra medlemmar och som ny medlem hänger man ju gärna med på allt – min ambition är att göra det. Vår första utflykt denna säsong gick till en ort som heter Sentul och som ligger ungefär 30 km söder om Jakarta, på väg mot staden Bogor. 

Vi mötte upp några guider strax utanför Sentul. De skulle ta med oss mot högre höjder, bokstavligt talat. Vi skulle ut på hike upp bland bergen ovanför Sentul.

Till skillnad från Jakartas dåliga luft fick vi här andas FRISK luft. Det var ljuvligt att fylla lungorna med denna och även dra in alla olika dofter från naturen.

Här uppe i bergen är naturen väldigt växlande. Ena stunden palmer och andra tropiska träd byts ut i nästa stund av mer barrliknande träd.

Vi gick över stock och sten, över höga berg och genom djupa dalar och förundrades hela tiden över den oerhört vackra natur vi fick uppleva…

Vi passerade byar med enkla boningshus och hejade på både barn och vuxna som vinkade glatt och nyfiket. Fattigdomen är påtaglig – man fick sig en och annan tankeställare.

…. får vi till slut vår belöning: Lunch!

Utsikten från vår matplats är bedövande vacker!

Kvinna på risfält.

Två fnissiga tjejer låter sig fotograferas.

Att se dessa människors enkla levnadsförhållanden är svårt att sätta i jämförelse med hur man själv har det. Men ändå ler de och är nog lyckligt ovetandes om den värld vi lever i. Eller så inser de att den världen kommer de aldrig att komma till.

Snabba och tvära kast från en dag till en annan. Dagen efter vår hike var Nordic Clubs medlemmar inbjudna till The Nordic Way – en tillställning som man brukar kalla de nordiska ländernas sommarparty. Eller en gemensam Nationaldag för alla de nordiska länderna som finns representerade med företag i Indonesien.

Tal av våra ambassadörer.

Flankerad av svenska indonesier.

Pub Night – ett event inom Nordic Club som kommit för att stanna. Vi träffas ibland på Bar Satu Lagi på Hotel Kristal. Ett enkelt sätt att umgås över en bit mat och en öl eller två. Vi får dessutom ha utomhusbaren nästan helt för oss själva.

 

Väntan på bohaget

Efter drygt fyra år utomlands fyller man på sitt bohag. En del köps nytt, en del hyrs som här i Jakarta. Vi sålde köpta sängar och möbler i Singapore istället för att ta med dem hit. En del skänkte vi till Salvation Army. Här hyr vi sovrums – och matsalsmöbler istället.

När så äntligen flyttlasset av våra egna möbler och personliga saker kom första veckan i september känns det bra. Nu kan vi ”boa” in oss på riktigt. Men det blir väldigt rörigt en tid innan allt är på rätt plats…

Mitt i all denna inflyttningskaos vill väldigt gärna flyttfirman tacka oss en med en vacker blomsteruppsättning. Det vore ju lite smartare om man kunde komma med den några dagar senare. Den försvinner ju i röran… 

Även Foxy tyckte nog det var bökigt och stökigt. Hon lade sig under soffbordet och höll sig undan, men var ändå närvarande.

Allt eftersom det packades upp kom det fram mer och mer bekanta saker. Även för Foxy. Hon såg riktigt lycklig ut när hon åter fick gosa på sin favoritmatta, som självklart hamnade under soffbordet även här. 

 

Mot ny vardag i Jakarta

”Borta bra, men hemma bäst”. Ja, men vad är BORTA och vad är HEMMA? Måste erkänna att när det nu var dags att lämna Sverige för denna gång högg det allt lite extra i hjärteroten att behöva lämna fosterlandet. Jakarta är ju så nytt för oss fortfarande…

Vi reste från Arlanda den 1 augusti. Men först fick vi några dagar i kära Singapore. Vi måste stanna där för att skaffa inresevisum till Indonesien på Indonesiska Ambassaden. Det var ju ingen uppoffring precis att vara i Singan några dagar till… 🙂

En ”sista” middag på Robertson Quay

Så var vi tillbaka i Jakarta och nu börjar vardagen på riktigt. Det var så roligt och mysigt att få tillbaka Foxy från hundpensionatet hon varit på under vårt Sverige-besök. Bilderna de skickade till oss på henne såg inte alltför roliga ut… 🙁

I Singapore blev man lite bortskämd med Sunday Brunch då och då. Men det går att få i Jakarta också. Utbudet är kanske inte lika stort, men vårt första Brunch-besök på Hotel Mulia gjorde oss inte besvikna.

 

Vi bor i ett så kallat compound som heter Astoria Residence. Det består av ett 25-tal radhus där vi har ett som ligger på en hörntomt. Astoria är sammanbyggt med Executive Paradise som består av villor och lägenheter. Båda boendena har ett gemensamt Management Office samt gemensam rekreationsavdelning med pool, gym och numera sedan strax före jul, en ny restaurang ”The Calture” samt en liten ”nödöppetbutik”, Circle K.

Vi har grönt runt om huset och en fin privat pool med gröna växter runt omkring. Poolen mäter 10 x 3,6 meter så det finns plats för lek och simtag.

Men våra närmaste omgivningar ser inte lika välbärgade ut…. Bland lokalbefolkningen på andra sidan muren är översvämningar ett faktum vid regn, åska och skyfall…

Besök vid MONAS – Monumen Nasional – i Jakarta. En 132 meter hög pelare på Merdeka Square i centrum av Jakarta. Byggt mellan åren 1961 – 1975 till minne av Indonesiens självständighet.

Vid denna tidpunkt, efter två månader i vårt nya land – runt 20 augusti – väntade vi fortfarande på vårt bohag… ”Den som väntar på något gott…”

 

 

Det är många kvarnar som ska mala i Indonesien…

 

 

Gåsö Matlag

En idé som dök upp förra sommaren 2016, men som inte kunde förverkligas då, blev istället möjlig denna sommar – tack vare god planering. Ja, riktigt alla som var med när idén föddes kunde inte vara med, men de flesta.

…och sju av åtta matlagare möts upp vid Stockholms Centralstation för taxiresa till….

… Älgö där vi väntar på båt mot….

Detta blev ett helt fantastiskt, underbart, roligt och härligt dygn med dessa fina tjejer som kom att bli mina vänner under åren i Singapore. Alla var vi med i SWEA Matlag i Singapore och kom på att vi borde ha matlag i Sverige någon gång också. Sagt och gjort: denna sista helg i juli 2017 blev det alltså av. Gåsö Matlag bildades!

Marie hade lagat en supergod, kall Gaspacho-soppa med tillbehör till lunch. Under eftermiddagen bara mös och pratade vi. En del av oss tog till och med ett svalkande dopp i böljorna.

……och sedan kom vi igång med matlagandet!! Det blev full rulle och inte en tyst sekund när åtta prat – och matlagningsglada tjejer ska samsas på liten yta. Men det gick alldeles förträffligt bra!

Efter en mycket god tre-rätters middag och med kaffe i båthuset nere vid vattnet var vi mogna för nattsömn i detta skärgårdsparadis.

Maria Sehlin – Marina Hedin – Annelie Nikou – Carin Spångberg – Kerstin Dahl – Carina Johansson – Marie Palmér Bergholm – Ida Maria Fritzell

Ni kommer alltid att vara mina vänner även om vi numera inte kommer att ses så ofta. Denna helg kommer alltid att ha ett litet skimmer över sig. När vi sågs hade en del av oss lämnat kära Singapore och återvänt till Sverige. Några skulle tillbaka till ”The little Red Dot” och jag skulle vidare till Jakarta.

På återseende! Vem vet – Gåsö Matlag kanske inte blev en engångsgrej – vi kanske gör om det nästa sommar 2018….?!

 

Regn i Boden – sol i Harka – molnigt på Birka

Så kunde även Anders slita sig från jobbet i Jakarta och komma till oss i Sverige. Som alltid på somrarna reser vi norrut till Boden till Farmor Gun och Farfar Roland. Denna sommar blev regnig – men vi har haft fina somrar också.

Café Rävasten i Vändträsk utanför Boden har under de senare åren blivit ett mysigt ställe att återvända till. Här serveras gott hembakat och favoriten har nog blivit en marängbakelse med grädde och färska jordgubbar!

 

Pigge Lunk smyger omkring utanför kyrkstugorna

Det är många små pusselbitar som ska passa ihop när man endast är hemma i Sverige några veckor. Man hinner tyvärr inte alltid träffa alla man vill. Även om denna sommar lyckades riktigt bra!

Harka i kvällsljus! Vi fick en helg med vännerna Helena och Anders på deras härliga sommarställe vid Norrtäljeviken. Underbart är kort!

vacker solnedgång på Harka.

Vi får åter njuta av en vacker solnedgång i Harka

Så får vi ännu en gång ihop familjen Reslust! Fast i år kunde tyvärr inte Eva Maria vara med oss.

Monica – Kerstin – Marie-Louise – Louise – Kerstin

Vi möttes på Stadshuskajen i Stockholm och steg ombord på båt till Birka/Björkö för att förena kultur och nöje i form av svensk historia om våra vikingar och god lunch ombord på båten.

Birka

Det är så härligt när gammal vänskap består!

Lollo, Monica och jag avslutade dagen med ett glas vin på Nya Hotel Continentals takbar.

”Att skiljas är att dö en smula”. Ett ordspråk som i original myntats av fransmannen Victor Hugo. Men vi ”återuppstår” igen  – var så säkra på det!

 

 

Sommar med mycket vatten och skärgård!

När detta skrivs är jag tillbaka i Jakarta sedan länge och minns sommaren 2017 med mycket värme och glädje. Det har ni redan sett i det tidigare inlägget och kommer att se i detta och några fler inlägg också.

Min bror och jag – avstånd till trots – Vi har varandra! Tack vare Messenger och mejl och Skype! Vad vore världen utan det? 

Mot Ekholmen! Såg mycket fram mot helgen i Nämdö skärgård på Ekholmen.

”Ekholmen är en ö i Nämdö socken i Värmdö kommun i Södermanland. Ekholmen har sedan 2012 båtförbindelse med Stavsnäs och Saltsjöbaden och ligger strax öster om Nämdös sydspets i Stockholms skärgård. Öns storlek är 0,43 km².”  Ja, där har ni fakta från Wikipedia om denna lilla fina ö!

Här på Ekholmen har Isaks föräldrar – Anne och Hasse Lutteman – sitt sommarställe. En riktig liten pärla i Stockholms södra skärgård. En fullkomlig njutning att få vara här över en helg.

Ut på böljan den blå! Båten till Nämdö och Nämdö Kyrka – en vacker träkyrka precis vid vattnet och med vackra naturstigar runt omkring.

Sköna brudar på bryggan på väg till lunch på Nämdö Kök & Bar. Maria – Christine – Sara

Skärgårdslunch på Nämdö Kök & Bar. Ljuvliga räkor och en svalkande öl!

 

Kerstin – Christine – Hasse

Maria – Sara – Isak – Anne

Även om det inte blev ett dopp i det blå var det ändå en helt underbar helg i skärgården hos familjen Lutteman. Vi kommer gärna tillbaka!

 

 

 

Snart hem till SommarSverige!

Inte mycket hände under resten av juni och inledning på juli. Dagarna ser likadana ut – ganska innehållslösa för Maria och mig – och längtan hem till Sverige gjorde sig mer och mer påmind. Det blev i alla fall ett kulturellt besök på Café Batavia som ligger vid torget Fatahillah i de gamla kvarteren i Jakarta.

Café Batavia är den näst äldsta byggnaden i Jakarta och är cirka 200 år gammalt. Här huserade administrationen för VOC – Verenigde Oostindishe Compagnie – under mitten av 1800-talet. Idag en välbesökt restaurang i två plan och lite samma känsla som på Long Bar på Raffles Hotel i Singapore infinner sig.

Att göra ett besök på toaletten blir en nostalgitripp i gamla foton av både kända och okända personer.

Så styr vi kosan mot norr! Maria och jag reste en vecka före Anders. Eftersom vår helper Soyem haft semester veckorna innan och Foxy och hon inte hunnit bli bekanta med varandra, blev det tryggast att placera Foxy på hunddagis under våra Sverige-veckor. Det sved i hjärtat, men vi ansåg det vara bäst.

”Våra” andra husdjur lever ju lite mer i det fria och får säkert någon matbit av någon granne som är hemma.

Äntligen framme i Sverige, Danderyd och vår lägenhet på Kevingeringen där Christine och Isak och Desmond bor nu under vår utlandstid.

Redan dag tre var det dags att träffa de första lekkamraterna. Så underbart kul att få njuta av Carinas och Annelies sällskap igen i ett strålande vackert sommar-Stockholm! Vi höll oss kring Norr Mälarstrand och tog varmrätt och vin på ett ställe och fortsatte med ostbricka och vin på nästa.

Aldrig trist eller tyst i dessa vänners sällskap. Det kommer bli väldigt tomt att inte få träffa er så ofta framöver men vi har en stor träff till att se fram mot nu under sommaren…

Fortsättning på SommarSverige 2017 följer…

Förvirrade nykomlingar

Jag måste vara ärlig: Första tiden i Jakarta var ingen höjdare 🙁 I skrivande stund får jag väl erkänna också att tillvaron blir bättre och bättre, men det skiljer sig ganska avsevärt mot livet i Singapore…

Vi hade åtminstone sängar att sova i då sovrummen inretts med hyrda möbler, men i övrigt ekade det i huset. Soffor och soffbord och dessutom TV var vi i alla fall försedda med, eftersom vi tog över huset från Anders´ företrädare inom Saab. Våra egna möbler fick vi vackert vänta på tills första veckan i september. Det är många kvarnar som ska mala i detta land i väntan på uppehållstillstånd och utan sådant fick vi inte vårt bohag levererat. 

Tankarna de allra första dagarna kretsade också mycket kring Foxy. Hur hade hon det? Var hon rädd och orolig? När skulle man komma med henne till oss? Vi behövde bara vänta två dagar innan hon kom!

Det märktes att Foxy var väldigt lycklig över att se oss igen! Vi hade inte svikit henne.

Redan på första promenaden i området bad vi vår helper Soyem att gå med oss och hålla Foxy i kopplet. Detta var inga problem så länge vi var med och dessutom utomhus, men Foxy har haft svårt att knyta samman med Soyem, så det blev en ganska lång invänjningstid. 

Vi bor i ett så kallat compound med både enskilda hus och lägenhetskomplex. Trots lite känsla av instängdhet kan man ändå få sig en hyfsad promenad på området med Foxy om man går gata upp och gata ner… Att ta sig utanför området på promenad är inte att rekommendera med detta lands trafiksituation…

Under våra första veckor på plats i Jakarta pågick Ramadan, vilket innebar att lokalbefolkningen varken åt eller drack under dygnets ljusa timmar. Tur för muslimerna här i denna del av världen att solen går upp och ner samma tid dygnet runt – upp kl 06 och ner kl 18 – särskilt under Ramadan. När detta pågår får man heller inte servera vin eller andra alkoholhaltiga drycker på restauranger. Men till icke-muslimer kan man kringgå detta litegrann.

 

Ett glas rött till lunchen? Javisst, men tyvärr kan vi inte servera det i vinglas. Går det bra med en kaffekopp?

Så sant som det är sagt: ”Man tar seden dit man kommer” och det är inte så svårt att respektera andras seder och bruk. Väldigt lärorikt dessutom.

 

Sista tiden i Singapore

Under de sista ca 10 dagarna i Singapore bodde vi i en liten lägenhet på Fraser Suites med två sovrum, kombinerat vardags-och arbetsrum och med eget kökspentry och tvättmaskin/torktumlare. Det kändes väldigt bekvämt och bra på alla sätt. Dessutom fick man ha husdjur boende där också för 10 SGD/dygn.

Chloe & Maria på väg på bal med avgående studenter på Stamford American School.

Maria följde med sin vän Chloe på hennes studentbal en kväll. Riktigt vackra och eleganta unga damer poserade för mig i lobbyn på Fraser Suites.

Vi har trivts så fantastiskt bra i Siglap-området i Frankel Estate på East Coast. Det kändes nästan lika sorgset att lämna detta, som att lämna vårt hus i Täby när vi flyttade ut från Sverige.

Fraser Suites längs med Singapore River ligger inte så långt från St Thomas Suites där vi bodde första två åren i Singapore. Det kändes därför bekant och lite som hemma att få avsluta vår tid i samma kvarter.

Lite tråkigt dock att det blev rätt ensamt för min del den sista tiden i Singapore – bortsett från Foxy förstås. Anders jobbade i Jakarta, vilket han gjort i princip alla veckodagar sedan januari – 17, Maria hade sista dagarna i skolan och all övrig tid ville hon ju självklart vara med sina vänner hon snart skulle skiljas från. Många av mina vänner hade redan åkt hem till Sommar-Sverige.

Vi fick fira en sista svensk Nationaldag i Singapore den 6 juni på British Club då jag hann träffa en del av mina vänner.

Tillsammans med Maria Alveflo och Camilla Olsson

 

 

 

Så kom avresedagen. Tisdagen den 13 juni 2017 lämnade vi Singapore för att flytta till Jakarta i Indonesien. En märklig känsla på många sätt. Familjens äventyr skulle fortsätta utan Christine. Hon hade ju redan flyttat hem till Sverige. Istället skulle en ny familjemedlem följa med oss – Foxy. Det var riktigt jobbigt att skiljas från henne. Vi skulle visserligen åka med samma flyg och resan mellan länderna är ju inte särskilt lång. Men sedan skulle vi ändå få vänta på henne några dagar eftersom hon skulle få sitta i karantän en tid.

Hoppas inte väntan blir alltför lång och att vi ses snart, Foxy!